Provtagning av Bromid inför läkemedelsrening

På Ängens avloppsreningsverk är det planerat att bygga en anläggning för rening av mikroföroreningar och läkemedelsrester så som värknedsättande preparat, antibiotika och hormoner med flera. Ordinarie processer på reningsverk har begränsad möjlighet att rena avloppsvattnet från dessa. För att få en bättre reningsgrad behövs mer avancerad teknik. Den teknik som är vald för Ängens ARV är en ozoneringsanläggning med efterföljande MBBR. Ozon är ett mycket starkt oxidationsmedel som reagerar lätt med andra ämnen. När ozon kommer i kontakt med molekyler från läkemedelsrester kan man förenklat säga att molekylerna slås sönder till mindre delar, som inte har samma effekt som den ursprungliga molekylen.

Läkemedelsreningen består av två likadana linjer som är placerade i slutet på reningsprocessen då avloppsvattnet har passerat hela verket och är som renast. Ozoneringsreaktorerna har en slalomlikande utformning där ozon tillsätts avloppsvattnet i början av bassängen. Med denna utformning får ozonet god inblandning i avloppsvattnet samtidigt som det får en lång uppehållstid att reagera med läkemedelsresterna och mikroföroreningarna. Efter ozoneringsreaktorn transporteras vattnet till en MBBR (moving bed biofilm reactor). Detta är en bassäng som är fylld med ett bärarmaterial på vilket bakterier växer. Bakteriernas uppgift är att konsumera de halterna av ozon som inte förbrukats i ozoneringsreaktorn och att bryta ner de mindre molekylerna från läkemedelsresterna.

Eftersom ozon är väldigt reaktivt och inte bara reagerar med läkemedelsrester och mikroföroreningar, finns en risk för att det reagerar med ämnen och bildar andra ämnen som kan ha påverkan på recipienten och miljön. Ett sådant ämne är bromid. Bromid i sig är inte ett miljöfarligt ämne, det förekommer naturligt i havsvatten och även i vissa grundvatten. Om bromid kommer i kontakt med ozon kan det reagera och bilda bromat, vilket är ett svårnedbrytbart och cancerogent ämne. Då det renade avloppsvattnet släpps ut i Vänern, som är en stor ytvattentäkt för dricksvattenproduktion, behöver bromatbildning undvikas i ozoneringsreaktorn.

Mätningar på avloppsvattnet från dagens reningsverk har visat att bromid förekommer, däremot finns inte bromid i dricksvattnet. Detta visar på att bromid tillkommer någonstans på vägen till reningsverket. Även om det finns flera sätt att undvika bromatbildning i ozoneringen är det bästa alternativet om det förekommer i så begränsad mängd som möjligt i avloppsvattnet. Vi har därför startat ett uppströmsarbete för att ta reda på vart någonstans på vägen till reningsverket tillkommer bromid. Därefter behöver tillförseln av bromid begränsas till avloppet.

Första steget var att hitta verksamheter som kan tänkas släppa större utsläpp bromid i avloppsvattnet. Under denna första provtagningsomgång identifierades därför vilka industrier som skulle kunna vara potentiella källor. För att få en uppfattning om eventuella bakgrundshalter av bromid från vanligt hushållsavlopp togs det även prov i en pumpstation dit endast bostäder är påkopplade. Prover togs även på inkommande avloppsvatten till reningsverket för att kunna göra en massbalans samt få en storleksuppfattning av mängderna bromid från de olika provtagningsplatserna. På bilden är provtagningsplatserna markerade.

Provtagningen genomfördes med portabla provtagare på platser där det fanns tillgång till flödesmätning. Det togs tre dygnsprover tre dagar i rad för att få ett pålitligare resultat. Bilderna nedan visar hur det såg ut på några av provtagningsplatserna.

  

Resultatet från denna undersökning kan kortfattat sammanfattas med följande tabell.

Provtagningsplatsens bidrag i procent av totalt bidrag till avloppsreningsverket

Provtagningsplats Mass % bromid av totala mängden tillfört reningsverket
Lakvatten från deponin 15
Metallindustri 1,3
Förbränningsanläggning 0,09
Pumpstation, hushållsavlopp 0,04

 

Ca 15 % av mängden bromid som finns i inkommande avloppsvatten till reningsverket kommer alltså ifrån lakvattnet fråndeponin. Detta är ett bra resultat då lakvattnet redan har planerats att kopplas bort från ledningsnätet när Ängens ARV skall tas i drift, vilket innebär att ca 15 % av nuvarande mängd bromid inte kommer att transporteras till ozoneringen.

Dock behöver vi söka vidare efter vart resterande, ca 85 %, mängd bromid kommer ifrån. Då halterna av bromid i hushållsavloppsvatten var låga tyder det på att det tillförs via industrier eller andra verksamheter. Nästa provtagningsomgång kommer därför att rikta in sig på större områden med mycket industriell och annan avvikande verksamhet. Se bild nedan.

Projektets doktorand Sofia Högstrand publicerad i Vatten

Liwe life-projektets doktorand, Sofia högstrand, har i dagarna fått sin artikel om fosforåtervinning publicerad i tidskriften Vatten. COMING CLOSER TO CLOSING THE PHOSPHORUS CYCLE – HOW BACTERIA COULD BE THE SOLUTION TO THE COMING FOOD CRISIS handlar om den forskning och det arbete som Sofia och hennes kollegor vid Lunds Universitet bedriver för att ta fram tekniker som kan säkerställa framtidens matförsörjning med hjälp av specifika bakterier. Läs hela artikeln.

Sofia Högstrand is a PhD student at the Department of Chemical Engineering at Lund University. Her research topic is the biological removal and recovery of phosphorus. She is also working in the LIWE LIFE-project in which a completely new wastewater treatment plant is going to be built in Lidköping municipality. More information about the project can be found at www.angensarv.se, Skriver tidskriften Vatten om Projektets doktorand.

 

Jordnära rapport om mikroplaster i Lidköpings vattenflöden är klar

Namnet på den nyligen utkomna rapporten är Mindre mängd mikroplast till Kinneviken – Kartläggning av flöden av mikroplast i vatten från Lidköpings tätort, och syftar till att kartlägga flöden av mikroplaster från Lidköpings tätort till Kinneviken i Vänern. Det är Lidköpings kommun som har initierat kartläggningen med stöd från Naturvårdsverket.

Uppdraget har utförts av Jordnära miljökonsult AB, i samarbete med Örebro universitet, Institutionen för natur och teknik, Forskningscentrum Människa-Teknik-Miljö (nedan kallat Örebro Universitet) och Eurofins Environment Testing Sweden AB.

Kinneviken, som är en vik i södra delen av Vänern, är Lidköpings allmänna huvudvattentäkt för dricksvatten och har därmed ett mycket högt skyddsvärde. Genom att långsiktigt arbeta för god vattenkvalitet i Kinneviken och Vänern säkerställer man flera samhällsekonomiska värden, såsom tekniska värden, naturvärden och sociala värden. I undersökningen har halter och mängder av mikroplast i de huvudsakliga vattenflödena inom Lidköpings tätort provtagits; ytvatten i Lidan och tre bäckar, dagvatten i utvalda dagvattenledningar samt avloppsvatten in till och ut ifrån avloppsreningsverket.

Mikroplaster är ett samlingsnamn för små plastpartiklar, mindre än fem millimeter i diameter. De kan antingen bildas då plastföremål och plastskräp slits och bryts sönder i naturen, eller ingå i olika industri- och hushållsprodukter såsom mikroplastkulor som används i färg eller vid blästring, i polerande tandkräm, disk-, tvätt- och rengöringsmedel och i konstgräsgranulat. Fibrer av mikroplast kan även lossna vid tvätt av syntetiska textilier, såsom t ex fleece eller mikrofibertextilier. Gummipartiklar som bildas vid däckslitage och som sprids i luft och med dagvatten från trafikerade områden kan också räknas som mikroplaster.

Provtagningsplan med provpunkter för kartläggning av mikroplaster i vatten i Lidköpings tätort. Röda punkter markerar provtagning i spillvatten, blå punkter markerar provtagning i recipientvatten dit dagvatten leds och gröna punkter representerar provtagning i dagvatten (Kartunderlag: ©Lantmäteriet, 2020).

En betydande mängd mikroplaster, uppskattat till ca 1,4 ton, förs årligen ut till
Kinneviken i Vänern via flöden som mynnar vid Lidköpings tätort. Merparten (90-99%)
härrör sannolikt från källor inom själva Lidköpings tätort, och 1-10% från uppströms
källor. När Lidan passerar Lidköpings centrala delar ökar antalet mikroplaster med upp till 100 gånger fler partiklar i utloppet jämfört med uppströms tätorten. Förutom Lidan utgör bäckarna
Toftabäcken, Svartebäcken och Brantabäcken relativt sett stora transportvägar för mikroplast.

De två enskilda verksamheter som undersökts, utgående vatten från avloppsreningsverket och
dagvatten från värmeverket, bidrar båda med relativt stora mängder mikroplast. I det renade
vattnet från avloppsreningsverket finns en stor mängd fibrer som är förhållandevis små och lätta
och som därför kan transporteras relativt långt ut i Kinneviken

T.vä Den stora högvolymspumpen, ca 1,6 m lång, består av en motor placerad högst upp, följt av ett intag för vatten, en filterstack med plats för tre filter, och en elektromagnetisk flödesmätare längst ner som mäter vattenvolymen med hög precision. T.hö Den lilla högvolymspumpen är utrustad med samma filterstack som den stora pumpen och en ram som gör att den kan placeras på botten i grundare vattendrag.

De typer av plast som hittats i flest prover och i störst mängder är polystyren, PVC och PET.
Gummipartiklar förekommer i stor andel och visar på att trafiken är en stor källa till mikroplast
i miljön inom Lidköpings tätort.

Följ länken för att hitta rapporten: angensarv.se/liwe-life/publikationer

Mark och miljödomstolen leder förhandlingar om Ängens ARV i Lidbeckska huset

Torsdagen den 12/3-2020 var det äntligen dags för domstolsförhandling för det nya reningsverket Ängens Arv. Vi har tidigare skrivit om hur vi drog tillbaka tre separata ansökningarna och samlade dem i en gemensam ansökan. Dessa ansökningar, Reningsverket med utsläpp av avloppsvatten vid utsläppspunkt i Lidan, nedläggning av ledningar i Lidan, samt anläggande av ängsbäcken och övriga ledningar från reningsverket till utsläppspunkten i Lidan, slogs samman för att tydligare kunna framföra miljövinningen med projektet ur ett helhetsperspektiv. Den här gemensamma ansökan författades under våren 2019 och lämnades in till mark- och miljödomstolen i juni 2019. Nu nio månader senare var det alltså dags för domstolsförhandling.

Själva förhandlingen skedde i Fullmäktigesalen i Lidbeckska huset i Lidköping och leddes av representanter från mark- och miljö-domstolen. Lidköpings kommun är den sökande i ärendet och länsstyrelsen tillsammans med miljö-hälsa är remissinstanser och motparter.

Förhandlingarna inleddes med att Lidköpings kommun berättade om bakgrund och syfte med projektet. Målet är att etablera en energi- och klimat-smart verksamhet som ska ligga i framkant med återvinning av näringsämnen samt avskiljning av mikroföroreningar. Detta ska göras med en tekniskt och pedagogisk genomtänkt anläggning med möjlighet till flexibilitet utav driftsätt.

Där av sammanfattas projektets tema bra utav miljöbalkens huvudsyfte:

”att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”

På denna bild visas förstahands yrkandet för ledningsdragningen där blå och grön linje är ängsbäcken och utloppsledningen och röd linje är ledningsdragningen till reningsverket.

Därefter redovisades det för olika miljökonsekvenser och försiktighetsmått. Några exempel på dessa är luktstörningar som kan uppstå från reningsverk och slamhantering, risk för spridning av smittoämnen och geotekniska risker. En del som utretts omfattande är i hur stor utsträckning utgående avloppsvatten påverkar miljöstatusen i den delen av Lidan som är tänkt att bli recipient för det nya reningsverket. Inte minst eftersom Lidan redan har klassningen ”måttlig status” på grund av övergödning. Om statusen skulle komma att försämras finns risk att ekosystemet och fiskbeståndet i Lidan kan komma att påverkas. Med hänsyn till detta är det viktigt att kunna säkerställa och redovisa att Ängens ARV kan rena avloppsvattnet i den utsträckningen att miljökvalitetsnormerna i Lidan inte blir äventyrade.

Denna bild visar hur Ängens Arv nyttjar energi och bidrar till ett bättre klimat ur ett större helhetsperspektiv

Vidare fortsatte förhandlingarna med redovisning för den ansökta verksamheten där mer detaljerade utföranden och tillvägagångsätt presenterades, så som arbetet bakom valet av lokalisering till platsen och reningsverkets tekniska utformning. Även alternativ för ledningsdragning och utsläppspunkt presenterades med tillhörande utsläppsvärden.

Dagen avslutades med en syn på området där verket ska ligga och på föreslagen ledningsdragning och utsläppspunkt i Lidan.

Kommunen hoppas nu på att mark och miljödomstolen fattar beslut att godkänna enligt sökandens förslag. Det innebär tydliga riktlinjer för tidsplanen för att bygga det nya verket med önskad ledningsdragning och utsläppspunkt, samt att tillståndet för det gamla reningsverket upphävs när det nya tas i bruk. Kommunen vill också att den bifogade miljökonsekvensbeskrivningen godkänns.

Domen förväntas tillkännages inom två månader från förhandlingsdatumet.

Vi kartlägger förekomsten av mikroplaster i dag- och spillvatten i Lidköping

Tidigare i höstas sökte vi och fick pengar från Naturvårdsverket för en kartläggning av mikroplaster i dag- och spillvatten i Lidköpings tätort. Det är flera projekt på gång inom kommunen för att minska mängden mikroplast till Lidan och Vänern, bl.a installation av en dagvattenbädd på torget. Ängens avloppsreningsverk kommer också att vara utrustat med skivfilter som i stor utsträckning reducerar mängden mikroplast i det renade vattnet.

Det som saknas är en mer övergripande bild av mikroplastflödena i Lidköpings tätort via spill- och dagvatten. Vidare är det av intresse att kartlägga transporterna av mikroplast i Lidan såväl uppströms som nedströms tätorten. Merparten av dagvattnet samt bräddningarna från spillvattennätet leds ut i Lidan. Kartläggningen skulle ge ett kunskapsunderlag för att på sikt kunna utvärdera de åtgärder som planeras samt prioritera var ytterligare åtgärder ska sättas in.

Jordnära Miljökonsult har anlitats för att  genomför provtagningar samt skriva en rapport. Det saknas standardiserade metoder för provtagningar men Jordnära samarbetar med Örebro Universitet och Eurofins beträffande utveckling av analysmetoder. Provtagningarna har inletts med så kallade högflödesprovtagningar, där upp till 20 m3 vatten leds genom filter av olika storlek, där mikroföroreningar samlas upp. De partiklar som fastnat kommer att räknas och karakteriseras manuellt av örebro Universitet. Parallellt tas prover ut för kvantitativa analyser av olika typer av mikroplaster inkl gummipartiklar. Provtagningarna pågår fram till och med januari och slutrapporten beräknas vara färdig i slutet av mars 2020. Projektet har rönt massmedialt intresse och reportage har gjorts av Radio Skaraborg, NLT och VA-Cirkulation. Vi hoppas på intressanta resultat och själklart kommer vi att lägga ut rapporten här när den är färdig.

Karakterisering av avloppsvatten inför modelleringsprojektet – Superprovtagningen

I tidigare inlägg har vi skrivit om att vi ska skaffa en dynamisk modell för det framtida reningsverket, Ängens ARV. För att kunna göra en modell av ett avloppsreningsverk behövs mycket data och information på vattnet som ska gå in till verket, det behövs alltså göras en karakterisering av avloppsvattnet. Det är denna karaktärisering som vi på driften på Lidköpings ARV har samordnat och till stor del utfört själva under november och en bit inpå december med support från Christoffer Wärff från RISE (som senare ska tillverka modellen). Vattnet som vi analyserade var främst inkommande avloppsvatten till det befintliga verket samt vatten från en ansluten större industri. Även en del analyser på utgående vatten genomfördes.

Här nedan följer en kortare sammanfattning av vilka analyser som genomfördes för detta projekt:

  • Dygnsprover för analys av organiskt material, kväve- och fosfor föreningar, organiska syror, fasta partiklar, alkalinitet och ett antal salter. Dessa analyser utfördes av ackrediterat labb.
  • BOD-test med avläsning av prov efter 1, 2, 5, 7 och 9 dygn. Denna specialanalys utfördes av Labbet på Trollhättan energi. Då analysen behövdes sättas snabbt efter provtagningen skickades proverna med direktleverans till detta närliggande reningsverk med eget labb.
  • Ett batchreaktor test av industriavloppsvattnet för att kunna erhålla den andelen biologiskt inert löst COD. Detta test genomfördes på Lunds tekniska högskola, LTH, utav Christoffer och personal på LTH.
  • 1-timmesprover, 24 timmar i rad under 7 dagar, för dessa prover analyserades organiskt material, suspenderade ämnen, fosfor- och kväve-föreningar. Den här delen av provtagningen utfördes av oss på Lidköpings ARV med Hack-Langes provtagnings paket. Det är bilder från denna delen i projektet som visas här.

Utöver alla dessa analyser behövs även historisk data från ca två år tillbaka så som; flödesdata med dygns- och tim-upplösning, pH, temp samt tidigare analysdata.

Det har varit ett intensivt projekt med många parter och utföranden som ska passa in i ett redan tajt schema. Samtidigt har det varit ett väldigt roligt och annorlunda projekt att genomföra där vi dessutom får lära oss mer om vårt vatten och process. En positiv reflektion så här i efterhand, något som har underlättat arbetet väldigt mycket, är att intresset och engagemanget för detta projekt har varit stort hos personalen på driften Lidköpings ARV. Det har resulterat i många smarta lösningar, bland annat en så kallad ”superprovtagnings-bricka” som vi har kunnat ladda med (nästan alla) kyvetter som går åt under ett dygn. Namnet på brickan kommer från att själva projektet går internt under benämningen ”Superprovtagningen”.

Figure 1 Här är “superprovtagningsbrickan”. En innovativ problemlösning som fick stor betydelse för organisationen av utförandet.

Figure 2. En COD-serie med tim-prover för ett dygn. Färgförändringen visar att koncentrationen av COD variera under dygnet.

Figure 3. Alla testpaket som användes under provtagningsveckan.

Figure 4. Lab bänken är förberedd för att kunna starta med laborativt arbete.

Figure 5. Analys av flyktiga organiska syror.

Figure 6 Vid provtillfället införskaffades två extra värmeblock för att få plats för mer kyvetter pga att många analyser behöver värmas under en längre tid.

Figure 7 Provtagningsflaskor som ska fyllas med prov och skickas till labb.

Figure 8. En av två provtagare som samlade upp vatten för varje timme på dygnet i sådana flaskor som står på golvet.

Figure 9 En lite stökigare bild på delar av provtagningsmaterialet som beställdes inför provtagningen.

Kompletteringar inskickat till Mark-och miljödomstolen

I fredags eftermiddag mailade vi in kompletteringarna av ansökan till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg – 53 sidor text och 8 bilagor. Kompletteringarna rörde i första hand påverkan på miljökvalitetsnormerna, påverkan på arter som är skyddade enligt artskyddsförordningen samt beräkningar av maximal genomsnittlig veckobelastning på olika sätt.

I följebrevet till kompletteringen påpekade vi att ansökan nu bör anses vara komplett, och därför bör kunna kungöras snarast möjligt. Vår förhoppning är att ha ett tillstånd då EU:s revisorer besöker oss i slutet av april.

Vi har även träffat Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet och den tredje, förhoppningsvis sista, arkeologiska utredningen i Lidan påbörjas i januari med dykningar och provgropsgrävningar. Detta för att de tidigare identifierade fornminnena ska kunna avgränsas ytmässigt, och för att det ska gå att avgöra om, och förhoppningsvis även hur, ledningsdragningen ska kunna ske. Länsstyrelsen förvarande om att en fjärde undersökning möjligen kan bli aktuell.

Nu hoppas vi snabb handläggning av våra ärenden.

Uppdatering från Lund – Vad vi har sysslat med den senaste tiden

Innan det nya reningsverket står färdigt kommer vår forskning fokuseras på mindre studier i labbet. Fosforåtervinning står i centrum – och för att kunna utvinna så mycket fosfor som möjligt behövs både ett detalj- och helhetsperspektiv på alla de processer i reningsverket som är kopplade till fosfor.

Men någonstans måste man börja. Och vi har valt att titta närmare på kolkällor. Det är nämligen som så att de bakterier som används i reningsprocessen är extra duktiga på att ta upp fosfor. De tar upp mycket mer fosfor än vanliga bakterier. Men för att just dessa duktiga bakterier ska trivas behöver vi se till att de har rätt sorts mat. De behöver en energikälla. Och denna energikälla består av korta kolkedjor. Det är dessa små och lättnedbrytbara kolkedjor vi syftar på när vi nu pratar om kolkällor.

Dessa kolkällor kan ha olika sammansättning, det finns flera olika sorters kol som påverkar bakterierna på lite olika sätt. Vårt mål har varit att ta reda på vilken kolkälla som fungerar bäst och som skulle leda till den mest effektiva återvinningen av fosfor.

Som forskare är det dock viktigt att först ha en bra metod för sina försök. Om man inte litar på att metoden fungerar, hur ska man då kunna lita på resultatet? Därför var vårt allra första steg att fundera ut och testa oss fram till en metod som skulle kunna visa oss vad vi är intresserade av att veta. Och det är inte alltid det lättaste. När man läser artiklar eller lyssnar på forskare är det sällan som det framgår just hur mycket av tiden som går åt till att ta fram och kontrollera sina metoder. Det är en stor del av arbetet som forskare, och tyvärr händer det ibland att man kommer fram till att metoderna inte fungerar. Då får man hitta ett annat grepp eller perspektiv och göra ett nytt försök.

Vår tanke är att genom att spåra vart kolet tar vägen (alltså om det stannar i vätskan, om det tas upp av bakterierna eller om det bryts ner till koldioxid och bildar gas) och parallellt mäta hur effektivt fosfor tas upp så kan vi avgöra hur bra kolkällan är. Vi har lyckats med att spåra kolet i vätskan och i gasen, det som kvarstår är att ta reda på hur stor del som stannar kvar i bakterierna. I dagsläget har vi dock inte den utrustning som krävs för en sådan undersökning, så därför måste vi pausa dessa försök ett litet tag.

Men det betyder inte att vi sitter och rullar med tummarna. Nej, vi har redan tankar på andra möjligheter. Vi ska nu titta på hur vi kan tillverka de här kolkällorna ur det slam som bildas vid reningsverket i en särskild process som kallas hydrolys. Vi ska undersöka vilka typer av kolkällor som bildas och om – och i så fall hur – vi kan styra processen så att just de bästa kolkällorna produceras.

Det är vad vi i Lund har sysslat med den senaste tiden.

Sofia Högstrand, doktorand på institutionen för kemiteknik vid Lunds Tekniska Högskola (LTH)

LIWE Life Konsortium Möte II i Lidköping.

Nu har alla partners träffats igen för att genomföra konsortium möte 2 inom LIWE- Life projektet. Den 15-16 oktober träffades vi på Stadshotellet i Lidköping för två dagar med erfarenhetsutbyte och många intressanta diskussioner.

Som vanligt så är det mycket praktisk information som måste diskuteras på dessa möten, ekonomi, tidplaner mm. Ett Life projekt av denna storlek kräver mycket administration och det är noga att vi följer de riktlinjer och föreskrifter som gäller för just detta projekt. Hur vi kommunicerar om projektet internt och externt, internationellt och nationellt är en viktig del i ett EU projekt och behöver diskuteras vid varje träff.  Men det är när de tekniska presentationerna och inspel kommer om förbättringar, pågående undersökningar och framtida utvecklingsmöjligheter som kreativiteten dras igång och ljudnivån höjs.

I kommande inlägg kommer vi presentera mer i detalj de presentationer som visades och diskuterades.

Nästa konsortium möte är planerat till april 2020

Uppstartsmöte för modelleringsprojektet av det nya reningsverket

För en vecka sedan hade vi som jobbar med LiweLife uppstartsmöte för modelleringsprojektet av det nya reningsverket med Christoffer Wärff från RISE. Som nämnts tidigare här på sidan ska Christoffer ta fram en dynamisk modell av det nya reningsverket Ängens ARV. Tanken med modellen är att den ska kunna användas för utbildning där exempelvis studenter eller driftpersonal ska kunna arbeta med den, och på så sätt få ökad förståelse för processen. Den ska också fungera som ett utvärderingsverktyg när verket väl är på plats och i drift.

Under mötet diskuterades avgränsningar och syfte med modellen. Vi kom fram till att hela reningsverket skulle innefattas av modellen. Den ska främst ge information om sammansättning av utgående flöde men skall också omfatta energiförbrukning i den utsträckning det finns möjlighet till det.

Vi fastställde att programvaran SUMO från Dynamita kommer att användas för att skapa modellen. SUMO är ett processmodellerings-program designat för att simulera olika processer på reningsverk. När vi på LIWE LIFE var på modellerings-workshop i Linköping tidigare i år upplevde vi programmet som väldigt användarvänligt, samtidigt som det går att ändra mer avancerade inställningar vid behov. Programmet innehåller dessutom möjlighet till modellering av den relativt nya fosforåtervinningsprocessen, samt förenklad modellering av ozoneringsprocessen vid läkemedelsreningen, vilket också låg till grund för beslutet.

Fortsättningsvis ska vi jobba vidare med att ta fram data och information på inkommande flöde till det befintliga verket här i staden. Många analyser och mätvärden har vi sedan tidigare, men vi kommer att behöva göra en del kompletterande analyser. Vi har mycket-väldigt roligt-arbete framför oss!

Amanda Andersson, processingenjör, Lidköpings kommun, Vatten-Avlopp.